Hockeyfrillor, tallbarr och anabola

Jag kommer ihåg när jag var runt 10 år. Har för mig det var fredagar, Gunde Svan och Agneta Sjödin stod i tvrutan. I tvrummet var det fredagsmys långt innan OLW programmerat oss med detta ord. På tv såg vi gigantiska personer som tog sig an mindre gigantiska personer i banor och lekar som fick vilken pojke som helst att vilja rymma hemmifrån och flytta in med Atlas, Plexux, Etna och allt vad de hette. Vi lekte till och med gladiatorerna i våra trädgårdar dagen efter. Har för mig jag var Plexus. Även om Plexus hade lika mycket muskler i sin lilltå som vi hade i hela våra kroppar var vi störst, tuffast och kralligast. Tills någon tyckte det var en jättebra idé att sätta en tackling i solarplexus så att luften sa tack och hej. Inte lika tuff länge. Vi lekte MacGyver också, det gjorde inte lika ont. Då fick vi ha fickkniv och uppfinna atombomber av tallbarr och tuggummipapper. Hockeyfrillan tror jag redan vi hade. Inte en lika välutvecklad som Plexus och MacGyver men likväl en hockeyfrilla.

Och all denna nostalgi enbart för att jag råkade zappa förbi American Gladiators på TV4 Sport, och jag kan inte låta bli att titta, bli 10 år gammal och fortfarande vilja springa runt i alla banorna. Nu när jag inte har någon trädgård längre antar jag att jag får gå ut och tackla någon i trapphuset, slå dom med en gigantisk tops eller slänga en stor sandsäck på dom, precis som Plexus gjorde. Sedan ska jag leta fram min gamla fickkniv och rädda världen. Hockeyfrillan däremot, den lämnar jag kvar i 90-talet. Riktigt så nostalgiska behöver vi inte vara idag.

När det inte blir som man tänkt sig

Ibland går saker inte som man tänkt sig. Ibland vet man inte varför eller hur de ska lösas. Av någon outgrundlig anledning händer de också ofta på fredagar. Helst fredag eftermiddag. Då är det skönt att vetat att man har bra kollegor som vet vad som måste göras. En snabb mobilisering och så var vi igång. Kod på projektorn. Konferenstelefoner med folk både i andra kontor, hemma i köket och i bilar. Småsvettigt och enerverande är små ord när man letar efter fel i något som ska fungera. Men vi gav oss f-n att få ordning på det. Sedan skadade inte alla skålar med chocklad som kom in på löpande band där vi satt och felsökte. Och visst ordnade det sig. Tack ska ni ha. Bra jobbat. Gott jobb. Hige five.

ActionScript3 till HTML5 – Utopi eller lösning?

Det är mycket prat om ”kriget” mellan HTML5 och Flash. Apple har tagit sida, likaså Google och helt plötsligt ska alla som arbetar med flashutveckling börja se sig om efter ett nytt jobb. Någonstans på vägen har hela diskussionen blivit lika löjlig som vilket operativsystem som är bäst, vilken spelkonsol som är roligast och om hur vida iPad är något att ha eller inte. Många tycks se det som att två tekniker inte kan existera utan att slå ut den andra som om det skulle handla om någon form av teknisk Darwinism. Som ni förstår så tillhör jag varken ”Flash ska dö” eller ”HTML5 är skit”-lägret utan jag skulle helst se att de bästa delarna från båda sidorna kan användas.

Men jag tänkte inte skriva ännu ett ”varför HTML5 och Flash ska gå hand i hand”-inlägg utan en tanke slog mig när jag stod och lagade mat idag. Tänk om Adobe skulle kunna göra något liknande som de gjort för iPhone-utvecklingen. Koda dina applikationer med AS3, sedan tar kompilatorn över och gör om den exporterade SWF-filen till ett program som går att installera på en iPhone. Att de tillförde ännu ett val, exportera ett actionscript-projekt inte bara som en SWF utan också som en HTML5-sida. Som det ser ut idag med tanke på vilka experiment som gjorts till Google Chrome verkar man kunna göra ganska mycket med bland annat canvas-, video- och ljudtaggen samt en del JavaScript.

Mycket av det Flash kan göra idag skulle såklart vara svårt att åstadkomma men efter som vi redan sett riktigt bra exempel på till exempel fysikmotorer och liknande i JavaScript känns inte detta helt omöjligt. Men i ett rent fallbacksyfte tror jag att detta skulle lösa många av de problem som det pågående formatkriget verkar handla om. Och jag tror att både kunder och utvecklare är villiga att lägga både tid och pengar på att skapa HTML5-versioner av sina Flashsidor om det ”ändå görs automatiskt”.

Flashtester – En tanke, ett koncept

Något jag ibland kan sakna som flashutvecklare är en enkel möjlighet att testa något man gjort i mer än en version av Flash Player. Oftast när ett problem dyker upp så har det i nio fall av tio att göra med en version av Flash Player man inte har installerad. Internet Explorer har sin version i IETester men jag har inte hittat något liknande för Flash, om det ens finns.

Adobe nämner att man kan ha flera versioner av Flash Player installerad och byta mellan dessa vilket får mig att dra slutsatsen om att det inte borde vara helt omöjligt att bygga ett gränsnitt som tar hand om att ändra vilken version som är den primära. Det är kanske en riktigt dum idé som drar med sig massor med problem, men om dessa problem skulle gå att undvika skulle jag gladeligen köra ett sådant program. Kanske inte är så användbart under utvecklingsfasen men när man börjar testa och framförallt letar  buggar skulle det vara riktigt bra. För mig behöver det inte vara mer avancerat än skissen nedan.

Så finns det något sådant här program redan?

Saker som iPad skulle kunna göra bättre än iPhone

Det har pratats mycket om iPad och vilken stor besvikelse den till stor del är. Jag är själv inte övertygad om dess plats och har svårt att motivera varför just jag ska köpa den. Jag satte mig ändå och försökte hitta något bra med iPad:en och det finns en del saker den gör bättre än både en iPhone och en laptop.

Ingen kan säga något om att den är smidig att ta med. Formatet är perfekt för till exempel en säljare i vilken affär som helst. Jag är säker på att både en och annan AD kommer visa sina skisser på en iPad senare i år och dess simpla gränssnitt gör att både farmor, barn, icke läskunniga och tekniskt okunniga kommer klara av den.

Men anledningen till att jag ändå ser lite hoppfullt på iPad:en är enkelheten att ta med den samt skärmstorleken. Många applikationer till iPhone känns ibland lite krystade på grunda av att skärmen inte är stor nog. De kan ibland vara svåra att styra antingen för att våra fingrar är för stora eller objekten i programmet för små.

Jag använder mig ofta av Jaadu VNC för att styra både min dator hemma och den på jobbet. Det är ett kanon program och det enda problemet är att det blir väldigt mycket zoomande och scrollande för att se vad som händer. Med en iPad kommer det bli mycket bättre.

Spel till iPhone är kul, inte mycket mer att säga om det. Speciellt den genre som värmer mitt 80-tals hjärta, point-and-click. Eller point-and-poke som det kanske borde döpas om till nu. Har testat både Monkey Island, Beneeth a steel sky, Broken Sword med flera men någonstans känns det inte som förr. Det är sjukt kul att kunna spela lite Monkey Island när man väntar på något men återigen blir det lite smått och svår styrt. Hej iPad och din stora skärm, dessa spel kommer bli underbara på dig.

En annan sorts program som blir väldigt plottriga är musikprogram. Många reglage och knappar men liten yta. På en iPad får man in minst två oktaver på ett piano samt knappar och effektreglage utöver det. DJ-applikationer, som även de lider av ”liten skärm”-syndromet, skulle få chansen att bli lite enklare. Även om de fortfarande bara skulle vara en leksak så blir de mer lätt använda. Och om jag får drömma lite så släpper Ableton en iPad-applikation för Ableton Live, skärmutrymmet skulle göra den till en perfekt budgetkontroll.

Skiss och mockup-program tror jag var och varannan designer skulle tycka om. Att enkelt men ändå tydligt kunna göra idéskisser utan att sitta vid datorn skulle i alla fall jag tycka om. Och då är inte ens jag designer. Men som kodare vill jag kunna göra flödesscheman för program och liknande, kanske inte lika hippt som designskisser men på en iPad ser man bra ut när man gör det. Sedan finns det mängder av program som skulle funka på en iPad. Foto- och videoredigering bara för att nämna några som mår bra av en större skärm.

Så när jag funderat lite mer än bara ”oj, det blev en stor iPod Touch” känns det som att iPad kanske kan vara något att ha ändå. Det enda som skulle förstöra det är att programen måste ha möjligheten att skicka filerna till en ”riktig” dator. Finns inte den kopplingen utan man är fast i iPad-världen är det dömt att misslyckas. Sett till hur iPhonen fungerar så hoppas jag att Apple tänkt till runt detta och behandlar iPad som det mellanting det faktikst är. I alla fall jag vill ha möjligheten att arbeta både på min dator och iPad:en, annars kommer jag bara jobba på datorn. Och då är iPad:en överflödig i vilket fall som helst.