Ibland känner man bara för att grisa till det lite. Lite som en socker- och fettfylld klapp på ryggen som tack för ännu en väl genomförd dag. Sådana dagar är det bra att man bor några få kvarter från Konsum och deras hyllor som bara dignar av kolesterol, e-ämnen och transfetter. Efter en snabb ”åhh-det-där-vill-jag-ha-och-det-och-det-och det”-vända står jag och packar ner min två liters cola, chipspåse, gräddfil, dipp och godispåse i en konsumkasse. Då ser jag hur ett paket med fullkornspasta långsamt åker ner på bandet brevid mitt. Slänger en snabb blick på kunden bakom mig. Träningskläder, svag doft av joggingsvett och rosiga kinder. Då, i ett svagt ögonblick inser Mattias en person att han inte lever det hälsosamma liv hans naiva hjärna inbillat honom i alla dessa år. Jag gav pastapaketet en ond blick. Tyvärr är inte fullkorn så lätt att skrämma så jag tog min kasse och gick.
Gick och gick föresten, jag åkte bil till affären, alla tre kvarteren. Till mitt försvar duggregnade det. Och jag stod på felsida vägen, datumparkering. Hade blivit dyrt i morgon, glömt det för många gånger redan. Så på det stora hela var det en bra sak. Jag inbillar mig det i alla fall.