Det finns tillfällen som går i slowmotion. När man ramlar på snowboard, ser katten välta en blomkruka eller snö som ramlar från taket och som en målsökande robot letar sig in i nacken. Det kan vara sekunden innan det slår om från rött till grönt eller när man åkt förbi en poliskontroll precis lagom fort för att åka för fort men inte fort nog för att bli invinkad. Det kan också vara stunder som när den inte ens en vecka gammla iPhonen faller i golvet. Att se den långsamt drar sig över kanten på skrivbordet, göra en graciös rotation mycket väl i samma division som en av Ulrika Knapes mollbergare. Se hur den tittar hjälplöst på mig i samma stund som jag känner ett primalskri växa i bröstet lagom tills att den slår i golvet. Den studsade lite, inte mycket utan lagger sig mer tillrätta. Sedan blir allt tyst.
Idag hade jag tur. Den överlevde. Utan repor och sprickor.
Nu ska bara hjärtat börja slå igen…