Det här med att flytta ihop är en utmaning. Två personer skall sammanfoga två hem till ett. Två smaker ska på något sätt samsas när det planeras inför det nya, gemensamma, hemmet. Kompromisser skall göras och åsikter skall delas. I de flestas fall är inte detta ett stort problem. Hela ”flytta ihop”-saken brukar göras när man känner att det här är en person jag faktiskt kan tänka mig att bli lite förbannad på över vart den där tavlan ska hänga, hur soffan skall stå och om den rosa elefanten verkligen ska få flytta med.
I vårt fall känns detta inte som ett problem. Vår syn på saker och ting är ganska lik den andres. Vi tycker båda att less-is-more är ett sätt att möblera, att färger i rummet skall fungera ihop och att den afrikanska saken inte passar bredvid mattan i New England-stil som ligger under glasbordet med ben av smide. Men det var först igår vi började kolla på de stora sakerna. Vårt flyttlass går i mitten på december och detta var dagen vi tog varvet med att hitta en säng.
Efter ett antal avklarade sängbutiker vars utbud fick stämpeln ”icke liggbara” hamnade vi som alla andra svenssons på IKEA. Självklart hittade vi, likt alla andra svenssons, en säng här. Mycket liggbar, mycket överkomligt pris, hemkörning och framförallt någon som bär den upp för alla trappor.
På vägen ut passerade vi lampavdelningen. Vi har, som tidigare sagts, hyfsat lika uppfattning om saker och ting och tycker båda att lampor är en viktig sak. Utan bra belysning är ett hem ofärdigt. När vi är på väg ut pekar den framtida sambon på en lampa och sätter ribban med orden:
”Kommer du hem med den slår jag ihjäl dig. Sedan gör jag slut.”
Det enda jag kunde säga var; ja, den är skitful, du behöver inte oroa dig. Men den är billig, så jag förstår att den säljer.
”Det kvittar att den kostar 79 kronor. Den är så jävla ful.”
Jag skulle ljuga om jag sa att påstod att tanken att köpa den, ställa in den och se hur lång tid det tar innan den upptäcks inte slagit mig. Ett practical joke a´la IKEA. Eller så köper jag 20 korv med bröd istället. Tror det är en bättre investering.
För att avsluta denna lilla ”inför samboskaps”-anekdot kan jag bara konstatera att det kommer nog gå bra det här. För den lampan är inget jag kommer hem med. Den är trots allt, och jag citerar, jävligt ful. Slut citat.
