Detta kommer inte bli ett gulligt ”åh vad mysigt det ska bli att flytta ihop”-inlägg. Inte heller ska jag försköna att själva akten ”att flytta” är något annat än riktiga skitgöra man helst vill slippa. Flytt är kul precis innan man börjar flytta saker och blir det igen när man börjar ställa saker och ting på rätt plats i det nya hemmet. Basta.
Men detta är som sagt inte ett gulligull-inlägg. Det är ett konstaterande. Ett kvittot på att flytten känns helt rätt. Inte för att den innebär samboskap, utan för att hela min idé om hemtrevnad innefattar någonstans att bo där man trivs och bor med folk man trivs med. Den innefattar inte någon som om nätterna kvider ”Saaaaaaaaaaara! Öppna Saaaaaara!”. Inte heller folk som kastar grus på balkongen för att man ska öppna då de ska till ”han den som bor under dig” eller att det står ett tomt helrör i trappuppgången.
Det sista upptäckte jag i morse. Doften från fimparna, som någon tryckt ner i flaskan, hade under natten gottat till sig med den skvätt som var kvar i flaskan och påminnde smått om äldre herre och dålig ölfylla. Med det inte sagt att det var en äldre herre som tagit sig en ölfylla i trappen. De har vett att hålla sig i lägenheten.
Så det känns väldigt bra nu. Lite som den där sista saken man behövde släppa. Nu är jag klar att flytta.
