Jag tycker det är lite lustigt. Att en apparat tänkt för att, tillsammans med TR-808:an, vara ett trum- och bassubstitut för musiker och karaoke skulle bli en av de mest klassiska syntharna inom dansmusik.
Jag har aldrig ägt en TB-303:a. Har inte ens rört vid en på riktigt. Det närmsta jag kommit är min MC-505:a där det finns en digital motsvarighet till 303:an. Tyvärr har den varken djupet eller värmen originalet besitter. Att använda program som Reason är lite samma sak. Det är digitalt. Den analoga känslan saknas helt. Att man har något i händerna. Det måste jag ge 505:an att den tack vare alla knappar, spakar och vred, med vilka man kan förvrida ljudet till absurdum, för mig närmare 303:an än någon annan kopia.
Jag vet inte vad det är som är så speciellt med ljudet. Jag är för ung för att ha upplevt acid housens storhetstid. Lika så hard house och den tidiga, riktiga, housemusiken. Men det finns något i den råhet 303:an trycker ur sig. Att den inte levererar kristallklart stereoljud utan de toner som kommer ur den är som en slagborr i mono vars enda mål är att borra sig djupt så djupt den kan.
Jag tycker det är lite lustigt. Jag älskar den här saken utan att någonsin varit i närheten av den. Utan att kunna förklara vad det är jag tycker om med den. Men det kanske är just det. Den behöver inte kunna förklaras, det räcker med att uppleva den. I alla fall för mig.
—
På intet sätt en top fem lista, men ändå fem låtar som vilar tung på 303:ans knorrande. Allt från tidig acid till tung hardstyle.
