Titta noga på vätskan i bilden. Titta en gång till, riktigt noga. Visst har det en svag likhet med gift. Riktigt ondskefullt ”nu ska du dö min värsta fiende”-gift. Ni förstår hur jag tänker. Nu är det så här att att det inte bara ser ut som gift. Smaken är, utan att ha smakat på riktigt gift, förmodligen det närmaste man kommer riktigt ”dö på fläcken”-gift. Det måste vara så nära gift man kan komma på den nyttiga delen av skalan att det krävs läkarexamen för att avgöra. Det smakar död, evighet i skärseld och fanskap. Ångest i dess renaste och mest flytande form.
Det värsta är att det tydligen hjälper och att britter öser i sig denna satansbrygd. Botar allt sägs det. Och jag börjar tro dem. För med tanke på hur smaken vägrar släppa förstår jag att alla bakterier, virus och bacillusker flyr. Inte vill de vara kvar i en kropp som frivilligt öser i sig det där. Och jag förstår dem.
