Hur som helst, som den Applenörd jag är måste jag såklart dela med mig lite av mina tankar. Vilket Applefan hade jag varit om jag inte gjorde det? Precis.

iPods

Jag har inte ägt en iPod sedan andra generationens Mini. Men jag är grymt sugen på den nya Nanon. Liten, smidig, grymt sexig. Touchen är för mig för lik min iPhon samtidigt som Shuffeln inte är tillräckligt allround . Det är här Nanon kommer in med sitt lilla format men funktionsfyllda inre. iPod Nano, kom hem till mig. Tack.

iTunes

Länge har användare, då främst på Windows-sidan, anklagat iTunes för att vara långsamt, minneskrävande och dåligt. För mig som sitter på en Mac är inte detta ett så stort problem men tyvärr verkar iTunes, även för mig, bli värre med varje version. Det verkar som att Apple vill lägga in allt i ett program och för mig är inte det rätt väg att gå.

Dessutom är den nya iTunes-logon förbannat ful. Men det är en annan historia.

Ping

En av de saker Apple valt att bygga in i iTunes är den sociala musiktjänsten Ping. Den är, enligt Steve Jobs, inte som Facebook och inte som Twitter. Även om man, likt Twitter, följer andra personer och artister, får läsa om deras musikköp och konserter samt topplistor. Dessutom kan man skapa grupper, likt Facebook, där man kan hålla sina aktiviteter mer bakom stängda dörrar. Även om jag inte kommer bli en trogen Ping-användare kommer detta säkert locka några av de 160 miljoner användare som registrerat ett Applekonto. Jag hade önskat någon form av Facebook/Twitter-integration men det behövdes tydligen inte enligt Apple. Den som lever får se.

Apple TV

Först blev jag uppspelt. Sedan blev jag lycklig. Sedan blev jag tveksam. Sedan, när det kom fram att möjligheten att hyra film inte fanns i Sverige än, blev jag besviken. Hur svårt kan det vara? Men bortsett från det tycker jag folk är lite för kritiska mot den lilla lådan. Det är klart att jag hade önskat mig en Apple TV som körde iOS. Samma gränssnitt som alla andra bärbara enheter och möjligheten att köra appar från AppStore. Hade möjligheten till att använda en kontroll för spel funnits hade jag varit som ett barn på julafton.

Men samtidigt kommer den kosta 99 dollar. Det är inte mycket pengar om det så handlar om en enhet som enbart streamar film. Skulle den kunna streama film så bra som Apple påstår och med de priserna de presenterat tycker jag den är värd var enda krona. Bara enkelheten som Apples produkter brukar föra med sig är ett stort plus. Allt annat är bara en bonus. Men det återstår att se när den och framför allt streamingtjänsten kommer till Sverige.

Summa sumarum

Som sagt var detta i mitt tycke ett riktigt bra event. Det fanns några överaskningar, det fanns en ”one more thing…” och det fanns ögongodis. Om eventets huvudprodukt, Apple TV, kommer bli en hit återstår att se. AirPlay, en funktion som jag önskat i flera år från Apple, kom till slut fram. Om den fungerar bra i praktiken återstår också att se men jag fick lite gåshud (nåja) när det presenterades. Jag blev i alla fall kär i iPod Nanon och det var värt hela eventet i sig.

När han till slut återkom till frågan ”är du fortfarande intresserad”, vilket med tanke på hans framtoning lät mer som ”vart ska jag skicka den och hur länge ska vi binda upp dig”, svarade jag kort ”jo jag är intresserad, men vill att de ska lösa antennproblemet först”.

Han blev tyst, lite som för att bläddra i sina papper på ”antennproblem”. Fick sedan ur sig, lite mindre självsäker, ”ja, det förstår jag, fast jag har haft min ett tag och inte upplevt det”. Jag tackade för upplysningen och utan att jag behövde tala om att jag ville vänta lade han till att han uppskattar mig som Tre-kund och hoppas jag väljer dom i framtiden. Sedan avslutade han samtalet. Snabbt.

Detta får mig att fundera på om Tre (och alla andra operatörer) vet om detta problem och att det är större i Sverige än de vill erkänna. Uppenbarligen har inte deras säljare något manus för frågor om just det problemet så man börjar ju undra.

Han var i alla fall trevlig, det ska ni ha credd för Tre.

Det jag tyckte var värst var egentligen inte att iPhonen gick ruskigt långsamt utan att jag förlorade alla jailbreakprogram som gav mig alla de ”förbättringar” iOS4 skulle ge. Fast på ett sätt så att det faktiskt gick att använda telefonen. Program som Backgrounder, Kirikae, SB Settings, FiP, openSSH gjorde iPhonelivet både roligare och enklare.

Hur man gör

Jag utgick från en guide på websitetology med några små förändringar. Detta skall också fungera på 3GS:er men jag låter detta vara osagt då jag bara testat det på min 3G. Jag behöver väl inte påpeka att saker och ting görs på egen risk? Bra. Tänkte väl det.

1. Starta om din iPhone i DFU-läge. Detta gör du genom att koppla in telefonen via USB-sladden till datorn sedan stänga av iPhonen.

   Sätt på den genom att hålla ner både på- och hemknappen i tio sekunder. Efter tio sekunder släpper du på-knappen och fortsätter hålla hemknappen nedtryckt tills iTunes upptäcker en iPhone i återställningsläge. Skärmen skall nu vara helt svart och inte visa en bild på iTunesloggan samt en USB-sladd.

2. I iTunes, klicka på ”Återställ”-knappen samtidigt som du håller altknappen intryckt om du kör Mac och shift om du kör Windows. iTunes kommer nu be dig välja vilken firmware du vill använda. Firmwares finns att ladda ner här.
3. Nu kommer iTunes försöka återställa din iPhone. När processen är färdig kommer du få ett felmeddelande med kod 1015. Det ska vara så. Kort och gott.
4. iPhonen är nu fast i recoveryläge och kommer inte starta. Vi använder RecBoot för tvinga den ur recoveryläget och när telefonen startat om är den nedgraderad och klar. Ladda ner RebBoot här
5. Vill man jailbreaka den så kör man redsn0w version 0.9.4 tillsammans med firmware 3.1.2.

I had tried to restore on different computers and OS. Tried different USB-cables. Both ”clean” and jailbroken firmwares. Different versions of iTunes and so on. Then one night, while my family watched a documentary about a guy beeing eaten by bears, I though ”I hate you old SonyEricson piece of crap, I want my iPhone back”. So, I sat down and started to remove all applications and deamons that might have something to do with ”the problem”. And what do you know, it worked.

So what did I do…

1. Uninstalled WiFi Sync (Download uninstaller here)
2. Removed everything accept the default stuff in the host-file
3. Turned off the traffic filter in Little Snitch
4. Borrowed my brothers iPod Touch USB-cable
5. Used the internetconnection on my (very) old cellphone.

I don’t know what, if any, of the above solved the problem or if it was just a fluke but it worked and I could restore my iPhone. I still don’t like iOS4 but until there is a safe way to downgrade, iOS4 is ok.

Uppdatering: För mig har problemet löst sig i och med en nyare version av redsn0w ( 0.9.5b5-5). Vet dock inte om detta löser problemet för alla men har du problem med MMS och/eller datatrafik så prova den versionen innan du läser vidare.

Som för många andra med mig försvann möjligheten att skicka MMS i och med att jag uppdaterade min iPhone 3G till iOS4, jailbreakade den med redsn0w och låste upp med ultrasn0w. Tidigare kunde man ladda ner inställningsfiler för detta men då iOS4 är relativt nytt har inte några nya kommit ut. Efter att ha Googlat en stund hittade jag en lösning som fungerade för T-Mobile men som enkelt gick att konvertera till Tre. Jag antar att det fungerar för alla operatörer men jag har bara testat Tre.

Det man behöver göra är att ersätta allt i filen ”com.apple.mms_override.plist” som ligger i mappen ”var/mobile/Library/Preferences/” med XML-strukturen nedan.

Jag använde iEdit till att editera filen direkt i telefonen som finns att ladda ner genom Cydia men att logga in i telefonen via SSH borde också fungera.

<?xml version="1.0" encoding="UTF-8"?>
<!DOCTYPE plist PUBLIC "-//Apple//DTD PLIST 1.0//EN" "http://www.apple.com/DTDs/PropertyList-1.0.dtd">
<plist version="1.0">
<dict>
<key>MMS</key>
<dict>
<key>GroupModeEnabled</key>
<false/>
<key>MMSC</key>
<string>http://mms.tre.se</string>
<key>MaxMessageSize</key>
<integer>1048576</integer>
<key>MaxRecipients</key>
<integer>10</integer>
<key>MaxVideoBitrate</key>
<integer>131072</integer>
<key>Proxy</key>
<string>172.16.53.11:8799</string>
<key>UAProf</key>
<string>http://www.apple.com/mms/uaprof.rdf</string>
<key>UserAgent</key>
<string>SonyEricssonW800i/R1L</string>
</dict>
</dict>
</plist>

20:25 – Sitter och svär å det grövsta då återställningen gick lysande, jailbreaket ännu bättre och omstarten innan jag kan testa iOS 4 rent sagt åt helvete. iPhonen har fastnat i återställningsläge och vägrar starta. Har testat iRecovery men utan större framgång. Lång natt väntar känns det som. Crap damnit.

20:28 – Återställer den. Igen. Svär. Igen. Väntar. Igen.

20:40 – På iOS4-fronten intet nytt. Att en återställning tar lång tid kan jag köpa men nästan en halvtimme? Känns inte bra det här…

21:09 – Avbröt återställningen. iPhonen startade om i återställningsläge. Valde denna gång att återställa utan att använda en firmware jag laddat ner själv, iTunes föreslår att jag ska installera 3.1.3. Precis vad jag vill iTunes, precis vad jag vill.

21:24 – iOS4, det här med att du skulle vara bra och fungera på en gång var bara skitsnack antar jag? Tänkte väl det. Om det är ok tänker jag stoppa in min custom 3.1.2-firmware igen. Bara så du vet.

22:03 – Happ, och där släppte iPhone Dev-Team PwnageTool 4.0. Bra att jag väntade. Kanon. Super. Perfekt. Humöret är på topp nu. Hakuna-fucking-matata!

22:15 – Då kör vi med en firmware körd genom PwnageTool.

22:41 – Hoppet börjar försvinna. Jag gör det enda rätta. En biff och ost smörgås.

23:37 – Ett avsnitt Supernatural senare och iTunes 9.2 nedladdat. Kanske kanske kanske.

23:46 – Jag hoppas verkligen inte att det här stämmer…23:51 – Med tanke på att jag har 25 mbit uppkoppling verkar det så. Crap.

00:01 – Två timmar kvar enligt iTunes. Hinner nog med både ett och två avsnitt Supernatural.

01:02 – VICTORY!

01:04 – Problem av mindre natur. Behöver orginal simkortet. Crap.

01:11 – Hittade inte kortet så jag hoppas jag inte tänker helt fel, men nu kör vi RedSn0w igen. Fingers crossed.

01:16 – Patching kernel… Flashing NOR… Setting up bundles… Activating… Rebooting…

01:18 – Verbose boot. Nördporr.

01:20 – Låser upp SIM-kortet.

Hej iOS4, jag har fått kämpa lite med dig, hoppas du är värd mödan.

Vill man kan man hämta sina appar genom AppStore, appar som gått igenom Apples kontroller och är 100% Applefierade. Sedan skulle det finnas ett alternativt sätt att installera appar, antingen liknande sättet Adobe Air-program installeras eller en alternativ AppStore där en del i användaravtalet talar om att man hämtar och kör appar på egen risk. Sköter vi som utvecklare oss, för det finns ändå en stor del Flashutvecklare som är duktiga programmerare till skillnad mot vad en del tror, så blir risken minimal att dåliga appar slinker igen. Användarna blir nöjda, kunderna blir nöjda, vi blir nöjda. Win-win helt enkelt.

Men chansen för att detta skulle hända är tyvärr obefintlig. Kanske är dags för Adobe att sätta ner foten och öppna en egen repository så att vi som jailbreakat kan hämta appar genom Cydia? Även om Apple skulle se det som en krigsförklaring skulle det vara en grym markering från Adobes sida. ”Vi gör inte produkter för er Apple, vi gör dem för användarna. Både för våra OCH era.”

Men det var då.

Alla med ett uns intresse för flash, iPhones och så vidare vet att så är inte längre fallet. Apple ändrade sitt utvecklaravtal på så sätt att endast program och metoder från Apple får användas för utveckling av appar. Detta har det skrivits spaltmeter om så det tänker jag inte göra utan tänker ge en helt personlig syn på de senaste månaderna och varför jag helt plötsligt hellre skulle flytta hem till Adobe om min kära Apple/Adobe-familj skulle skilja sig.

Det finns just nu två läger, vi som tycker Apple gjort fel och de som tycker Apple gjort rätt. På ”felsidan” står primärt flash- och liknande utvecklare. På ”rättsidan” står de som kan Objective-C och tycker att Apple har en väldigt bra poäng. Några av dem har till och med gått så långt att kalla oss ”icke Obj-C kunniga” lata.

Att kalla oss just det, lata som inte vill eller orkar lära oss ett nytt språk, tycker jag är orättvist. Jag jobbar professionellt med ActionScript, Flex, ASP och ASP.NET (C#). Det är ändå tre olika språk och minst två olika ramverk att hålla sig uppdaterad med. Det tar tid. Att lägga till ytterligare ett språk, som dessutom i stort sett är begränsat till Apples enheter, skulle göra att jag fick prioritera vad jag vill lära mig, hur bra jag vill bli och riskera att tappa den spetskompetens man ändå eftersträvar. Därför tyckte jag att det var en utmärkt ide att vi som flashutvecklare skulle kunna bygga iPhoneappar utan att behöva lära oss objectiv-c.

Jag förstår att Apple är oroliga för prestandaproblem och på så sätt vill att alla ska göra på samma sätt. Men slutanvändaren bryr sig inte det minsta om programmen är byggda i Obj-C, AS3, Unity eller vad det nu kan vara. Alla vill att enheten och programmen ska flyta utan problem, där är vi alla överens och inga protester från min sida.

Och det är inte bara vi nördar som tycker iPhonen är intressant, vi har kunder som också tycker att ”den där iPhonen är allt en häftig liten sak” och som vill skapa appar, i många fall kampanjbaserade och med relativt kort livslängd. Nu ska jag vara ärlig och säga att jag inte har speciellt bra koll på hur långt tid det tar för en duktig iPhoneutvecklare att bygga en app och vilka pengar det handlar om men utifrån vad jag sett från Adobes sida skulle enklare appar inte ta speciellt lång tid i Flash. Detta skulle resultera i att kunder som kanske inte vill lägga en allt för stor påse pengar på ett relativt osäkert kort som en iPhoneapp ändå är kommer bli mer intresserade. Inte för att de bryr sig hur vi gör det, utan för att många tycker det känns tryggt att ha en och samma leverantör. Och det ger oss som producent en fjäder i hatten när vi kan säga ”ja, vi kan göra iPhoneappar”.

Med andra ord är det Apple gjort genom att begränsa möjligheterna för oss utvecklare att de också begränsat möjligheterna för våra kunder, vilket är väldigt tråkigt. Varför inte låta oss utveckla som vi vill och sedan sortera bort de appar som är mindre bra och inte platsar i AppStore? Detta tvingar Adobe till att alltid förbättra cross-compilern och oss utvecklare att optimera vår kod men det verkar inte räcka för Apple som stänger ut oss helt med meddelandet ”Ja ni kan ju skicka in dem, men inga garantier att något kommer igenom. Men förmodligen inte”.

Som det är nu känns det väldigt otryggt och jag skulle tänka till mer än tio gånger innan jag ens tänkte tanken att föreslå detta för en kund. Vi förlorar alltså ett kul projekt, kunden förlorar en bra produkt och Apple förlorar sina intäkter från AppStore. För mig känns det här som ett, för att använda ett passande ord, #fail.

Så jag förstår hur ni tänker Apple, men jag håller inte med.

Detta inlägg finns också publicerat på bloggen ”Business by web”.

Men jag tänkte inte skriva ännu ett ”varför HTML5 och Flash ska gå hand i hand”-inlägg utan en tanke slog mig när jag stod och lagade mat idag. Tänk om Adobe skulle kunna göra något liknande som de gjort för iPhone-utvecklingen. Koda dina applikationer med AS3, sedan tar kompilatorn över och gör om den exporterade SWF-filen till ett program som går att installera på en iPhone. Att de tillförde ännu ett val, exportera ett actionscript-projekt inte bara som en SWF utan också som en HTML5-sida. Som det ser ut idag med tanke på vilka experiment som gjorts till Google Chrome verkar man kunna göra ganska mycket med bland annat canvas-, video- och ljudtaggen samt en del JavaScript.

Mycket av det Flash kan göra idag skulle såklart vara svårt att åstadkomma men efter som vi redan sett riktigt bra exempel på till exempel fysikmotorer och liknande i JavaScript känns inte detta helt omöjligt. Men i ett rent fallbacksyfte tror jag att detta skulle lösa många av de problem som det pågående formatkriget verkar handla om. Och jag tror att både kunder och utvecklare är villiga att lägga både tid och pengar på att skapa HTML5-versioner av sina Flashsidor om det ”ändå görs automatiskt”.

Ingen kan säga något om att den är smidig att ta med. Formatet är perfekt för till exempel en säljare i vilken affär som helst. Jag är säker på att både en och annan AD kommer visa sina skisser på en iPad senare i år och dess simpla gränssnitt gör att både farmor, barn, icke läskunniga och tekniskt okunniga kommer klara av den.

Men anledningen till att jag ändå ser lite hoppfullt på iPad:en är enkelheten att ta med den samt skärmstorleken. Många applikationer till iPhone känns ibland lite krystade på grunda av att skärmen inte är stor nog. De kan ibland vara svåra att styra antingen för att våra fingrar är för stora eller objekten i programmet för små.

Jag använder mig ofta av Jaadu VNC för att styra både min dator hemma och den på jobbet. Det är ett kanon program och det enda problemet är att det blir väldigt mycket zoomande och scrollande för att se vad som händer. Med en iPad kommer det bli mycket bättre.

Spel till iPhone är kul, inte mycket mer att säga om det. Speciellt den genre som värmer mitt 80-tals hjärta, point-and-click. Eller point-and-poke som det kanske borde döpas om till nu. Har testat både Monkey Island, Beneeth a steel sky, Broken Sword med flera men någonstans känns det inte som förr. Det är sjukt kul att kunna spela lite Monkey Island när man väntar på något men återigen blir det lite smått och svår styrt. Hej iPad och din stora skärm, dessa spel kommer bli underbara på dig.

En annan sorts program som blir väldigt plottriga är musikprogram. Många reglage och knappar men liten yta. På en iPad får man in minst två oktaver på ett piano samt knappar och effektreglage utöver det. DJ-applikationer, som även de lider av ”liten skärm”-syndromet, skulle få chansen att bli lite enklare. Även om de fortfarande bara skulle vara en leksak så blir de mer lätt använda. Och om jag får drömma lite så släpper Ableton en iPad-applikation för Ableton Live, skärmutrymmet skulle göra den till en perfekt budgetkontroll.

Skiss och mockup-program tror jag var och varannan designer skulle tycka om. Att enkelt men ändå tydligt kunna göra idéskisser utan att sitta vid datorn skulle i alla fall jag tycka om. Och då är inte ens jag designer. Men som kodare vill jag kunna göra flödesscheman för program och liknande, kanske inte lika hippt som designskisser men på en iPad ser man bra ut när man gör det. Sedan finns det mängder av program som skulle funka på en iPad. Foto- och videoredigering bara för att nämna några som mår bra av en större skärm.

Så när jag funderat lite mer än bara ”oj, det blev en stor iPod Touch” känns det som att iPad kanske kan vara något att ha ändå. Det enda som skulle förstöra det är att programen måste ha möjligheten att skicka filerna till en ”riktig” dator. Finns inte den kopplingen utan man är fast i iPad-världen är det dömt att misslyckas. Sett till hur iPhonen fungerar så hoppas jag att Apple tänkt till runt detta och behandlar iPad som det mellanting det faktikst är. I alla fall jag vill ha möjligheten att arbeta både på min dator och iPad:en, annars kommer jag bara jobba på datorn. Och då är iPad:en överflödig i vilket fall som helst.