För några veckor sedan fick jag ett mail om att en kommentar inkommit i bloggen. Det kom från en städfirma på västkusten. Spännande. De tyckte mitt inlägg var bra, skrev att de ville läsa mer och gärna se lite bilder på mig och mitt liv. Spännande igen. Sedan såg jag vilket inlägg de kommenterat, ett inlägg om programmering som dessutom är på engelska. Spännande gång nummer tre. Kommentaren innehöll dessutom mängder av länkar och variationer på orden ”städ”, ”flyttstäd”, ”flyttstädning” och så vidare.

Nedan står deras kommentar, i vilken jag tagit bort länkar samt ”sökord”, som skrevs på detta inlägg:

Hej från Sverige & Co flyttstädning och städ städning Göteborg. Tack för dina fina inlägg! Vi brukar följa den på jobbet. Men ladda gärna upp lite fler bilder i varje inlägg. Gärna på dig själv eller saker du gör under dagen, vore kul! tack! T.S, från www.sverigeco.se

Efter som det finns absolut noll sammanhang mellan inlägget och kommentaren blev jag lite nyfiken på hur de tänkt. När jag googlade deras företagsnamn hittade jag liknande kommentarer spridda på bloggar över högt och lågt. Självklart kan det vara så att de intresserar sig för alla de inläggen, men jag tvekar. På sin höjd kan jag sträcka mig till att de använder oetiska metoder att marknadsföra sig på.

Hur som helst, jag skickade ett vänligt och konstruktivt mail till dem i vilket jag undrade varför de använder de metoder de gör. Detta var tre veckor sedan. Jag har ännu inte fått något svar. Det kan vara så att de gått på semester. Att de helt enkelt inte haft tid att svara. Men jag tvekar på det.

Hej.

Jag kontaktar er angående ett par kommentarer som skrivits i ert namn i min blogg. Jag uppskattar alla kommentarer jag får men i det här fallet ställer jag mig lite frågande till anledningen bakom kommentarerna. Fakta: de varken passar i sammanhanget (en artikel om programmering, på engelska) samt innehåller väldigt mycket länkar till er webbplats. Det verkar inte bättre än att ni skrivit kommentarerna i syfte att sprida kunskap om ert företag, vad ert utbud består av samt länkar till er webbplats. Detta är oönskad reklam (budskap jag ej beställt), något som i allmänhet kallas spam.

Spam är enligt lag förbjudet att skicka till privatpersoner som inte valt detta. Den kommentar som skrevs med ert företagsnamn i min blogg är med andra ord ett brott mot lagen som som går att polisanmäla. Detta är inte något jag kommer göra utan undrar istället om det är ni själva som skriver dessa kommentarer eller om ni anlitat ett företag att hjälpa er med marknadsföring på internet. Om så är fallet att ni anlitat ett företag föreslår jag att ni byter samarbetspartner då det er nuvarande partner gör, som sagt, är ett lagbrott.

I all välmening, Mattias

Mer information om spam: http://www.konsumentverket.se/Svar-fran-radgivarna/Sok-bland-fragor-och-svar/Sok-bland-fragor-och-svar/Problem-med-spam/

Jag kommer vänta på svar ett par veckor till för att sedan skicka ett nytt mail om svar uteblir. Får jag inget svar, då ringer jag. Allt i kampen för ett spamfritt internet.

En kort stund efter hände något som fick mig att ångra att jag inte sagt det, minus ”gubbjävel”. Några rader ifrån mig hade två medelålders kvinnorna satt sig fel. ”Men oj, är det olika klasser här också?”. Jag gottade mig i tanken på att snart får de sig en omgång också, men vad gör gubbtjyven? Han ler mot dem!

Tydligen är det är skillnad på folk och folk tycker SJ. Och hornen fortsätter att växa.

• Ni som klagar på att livet är så tråkigt, trist och värdelöst. Ryck upp er, ta tag i livet eller håll tyst. Inget blir bättre utan ansträngning. Inga stekta sparvar flyger in i munnen som en vis man en gång sa.
• Ni som handlar på systemet enligt ”yrsel per krona”-modellen, ni kommer också en dag inse att det är skillnad på dålig och bra sprit. Men jag återkommer till er lite senare.
• Ni som tycker På spåret är gubbigt. Vänta bara, ni växer också upp förr eller senare.
• Ni som på systemet säger ”i kväll ska vi supa grabbar!” kommer en dag inse att de orden brukar innebära att ”i kväll kommer vi inte få ligga grabbar!”. Detta brukar också gå att applicera på er som handlar sprit enligt ”yrsel per krona”-modellen.
• Händer formade som hjärtan – Lägg av med det.
• Ankläppar på foton. Lägg av med det också. Ni är inte modeller för att någon tagit ett kort på er med en systemkamera.
• Ni som säger att ”festa” är ett av era intressen. Väx upp!
• Och när vi ändå pratar om tonårsbeteende – Emo-människor. Mår ni inte dåligt, sluta låtsas att ni gör det och börja lev. Ni som mår dåligt på riktigt, se punkt ett.
• Rökare, ni är jävla idioter hela högen.
• Sverigedemokrater, det samma gäller er.
• Alla som postar statusuppdateringar i stil med ”Om du har världens bästa bla bla bla kopiera detta till din status” på Facebook, säg det till personen i fråga istället för alla andra. Vi, i ärlighetens namn, bryr oss inte.
• Ni som skryter om hur många vänner ni har, hur många är era vänner när det kommer till kritan? Få nära vänner är bättre än hundra ytliga. Det kommer ni inse en dag.
• När vi ändå pratar Facebook så gäller det även er som envisas med att tvinga på oss andra hur länge ni varit gravida. Jättekul för er, mindre kul för oss. Vi fattar, ni har lyckats få till det. Grattis. Det räcker så.
• Ni som säger ”fan va jag inte vill bli äldre”. När ni, vilket är svårt att undvika, blir äldre kommer ni inse att ni hade fel och kommer då tänka ”fan vad jag inte vill bli yngre”. Tonåren går över, jag lovar. Sedan vill ni inte tillbaka.
• Ni som vill få era liv att verka mer intressanta än vad de egentligen är, få dem inte att verka bättre på Facebook. Även om ni inte tänker på det så lyser det igenom efter ett tag. Och det säger jag i all välmening. Sluta med det.
• Ni som kallar att ta en öl för att supa borde omvärdera er syn på vad ”supa” är. Kan du inte ta en öl utan att supa har Du problem, inte jag.
• Sluta klaga på att saker kostar pengar. Utan pengar in, ingen kvalité ut. Inget är gratis, det är bara så det är.
• Lär er cykla på rätt sida vägen.
• Och sist men inte minst – Ni som inte plockar upp er bajset från er hund är, likt Sverigedemokrater och rökare, idioter.

Nu har jag inte enbart tänkt klaga utan vill lämna er med ett par visdomsord uppsnappade under dessa 30 år. Några pekpinnar, eller moralkakor om ni så vill, som gör livet lite lättare, lite enklare, lite bättre.

• Don’t be a dick. Det biter dig bara i röven förr eller senare.
• Skäms inte för vad du gör. Det enda man ska skämmas över är att låta ”vad andra kommer tycka” avgöra vad man gör i livet.
• Köp inte en Peugeot. Speciellt inte en äldre modell.
• Misstag är bra. Våga begå misstag. Gör inte om dom bara.
• Ifrågasätt. Var nyfiken. Var barnslig. Allt blir så mycket roligare då.
• Inte alla från Årjäng är farliga.
• Allt brukar ordna sig på ett eller annat sätt, men det skadar inte att hjälpa till.
• Hoppa på tågen, de går fortare än man anar.
• Och än en gång, sluta klaga och ta tag i saker och ting. Det finns bara en sak som är omöjlig, att få tillbaka tid som gått.

Avslutningsvis, ett stort grattis och hipp hipp hurra till mig själv! Må jag leva länge och lyckligt. Och om jag får säga det själv har det gått rätt bra hittills så fortsätt på samma väg grabben. Fortsätt så. I dag börjar andra akten av livet.

Akt ett, ridå.

Få saker irriterar mig så mycket som dåligt språk. Speciellt när avsändaren är ett företag. Jag kan, även om det tar emot, se mellan fingrarna på webbplatser som Facebook et cetera men när företag vars marknadsföringsbudget motsvarar bruttonationalprodukten för ett mindre land stavar som krattor, då är det illa.

För mig är ”dej” talspråk och ”dig” är dess skrivna motsvarighet. Det spelar ingen som helst roll att läsaren förstår innehållet, det är förfulande. Ett förfall av språket. Att det går att använda i skönlitteratur, där talspråk ibland har sin plats, gör det inte mindre fel att använda i övriga fall. Speciellt inte med motiveringen ”men det gör texten lite mindre formell”. En duktig copywriter kan skriva en formell text på ett mindre formellt sätt utan att tumma på vare sig språklig kvalité eller hur innehållet kan tolkas.

Det finns dock tillfällen då det är mer ok att bryta mot regler än andra. På Twitter kan jag förstå att språket komprimeras till meningar av förkortningar och akronymer, men i löpande texter bör det hållas till ett minimum. Talspråk borde i skrift bestraffas med offentlig prygling. Efter tio rapp är jag övertygad att du skulle skriva ”dumma dig” och inte ”dumma dej” om mig i din blogg. Att din blogg förmodligen använder Comic Sans, har rosa bakgrundsfärg och är infekterad av smileys blundar jag för.

Den här gången.