Mannen: Är du läkare?
Jag: Ehh, va? Nej?
Mannen: Nähä. Synd. Vad jobbar du med då?
Jag: På en webbbyrå.
Mannen: Ah, ofan! Är du designer eller?
Jag: Nej. Jag gör andra…
Mannen: Ofan! Då är det inte du som designat Wermlands Tidningen då?
Jag: Nej.
Mannen: Bra. För det är en jävla skitblaska efter den gjordes om!
Jag: …
Mannen: Vet du vem som gjorde om den?
Jag: Inte direkt, men det var en kille från Stockholm tror jag. Inte säker.
Mannen: Klart det var.
Jag: Ja. Nu borde dom öppna snart.
Mannen: Har du bråttom eller? Du hinner handla.
Jag: Inte mer bråttom än att jag ska till jobbet.
Mannen: Nä du ser, du hinner handla.
Jag: Jo…
Mannen: För inte skriver de något heller!
Jag: Va?
Mannen: Censurerad jävla skittidning! Allt kommer från Reuters, TT och sådan skit! Allt är cesurerat! Det vet ju alla att TT är statens högra hand och att allt styrs uppifrån!
Jag: Det tror jag väl inte…
Mannen: Och ledaren? Vad hände med den? Den brukade vara det första man såg när man öppnade tidningen. Till vänster. Och var är den nu?
Jag: Inte tänkt på det.
Mannen: Längst bak!
Jag: Men gör det något då? Det är ju bara att börja bakifrån om man vill läsa den.
Mannen: De gör det för att gömma tidningens åsikter! Staten!
Jag: Nu öppnar de.
Mannen: Lugn grabben, du kommer hinna handla.
Jag: Nu var det inte själva handlingen jag tänkte på.
Mannen: *ohörbart mummel när han vände sig om och började kommentera Metro som en förbipasserande plockade till sig*.
Jag: *smiter in i affären*

För ibland är det bra att veta om det är volt eller en dubbelvolt det handlar om.

Det här med Facebook. Jag säger bara det. Det här med Facebook. Jag vet att det inte är något värt att hetsa upp sig över men jag kan inte låta bli att ibland låta blodtrycket öka över alla för mig totalt ointressanta poster som dyker upp till höger och vänster.

Jag har sorterat in i listor. Jag har lagt folk där jag vill ha och se dem, men jag vill ha den lilla extra kontrollen – att filtrera en lista efter kriterier.

Så nu, om jag ser nio bebisposter, elva bästaste och fyrtiotusen miljarder meningar som avslutas med mer än ett utropstecken kan jag trycka F12, klistra in scriptet nedan, trycka enter och voilá – sinnesfrid.

var foundElements = new Array();
var forbiddenWords = ['bebis','bästaste','sötaste','älskling','!!!'];

function getElements( findClassName, root ) {
	if ( root.className == findClassName )
		foundElements[foundElements.length] = root;

	for ( var i = 0; i < root.childNodes.length; i++ )
		getElements( findClassName, root.childNodes[i] );
}

getElements('storyContent',document.body );

for ( var i = 0; i < foundElements.length; i++ ) {
	for ( var ii = 0; ii < forbiddenWords.length; ii++ ) {
		if(foundElements[i].innerHTML.indexOf(forbiddenWords[ii]) != -1)
			foundElements[i].innerHTML ="";
	}
}

För det finns undantag.

Jag bor ungefär en kilometer från gymmet där jag tränar. Det tar cirka tio minuter att promenera enkel väg. Denna korta sträcka har resulterat i att jag brukar gå hem och duscha. Tyvärr har inte alla den närhet mellan hem och gym utan duschar på plats. Så det finns en kort stund där jag står och tar på mig ytterkläder medan andra klär av sig för att duscha. Det är under denna stund jag upptäckt en sak. En av dessa saker som man inte kan sluta tänka på. En sak som gett mig ett litet problem med nakenhet. Det är i och för sig inte i själva nakenheten problemet ligger, utan snarare på sättet den framhävs. Det händer inte så mycket när de går in i duschen då det snarare är regel än undantag att badlakanet är virat runt höften. Men det är efter duschen det slår till. Något märkligt händer med män efter de duschat. Speciellt män i övre medelåldern. Ej uteslutande, men oftast män i övre medelåldern.

Ut kommer de. Badlakanet över axeln. Kraftfulla, långa steg och vevande armar. Högt pratande med sina vänner om något som uppenbarligen är väldigt viktigt att reda ut. Resolut stannar de vid sina skåp och fortsätter diskussionen de startade när det varma vattnet sköljde bort svett och värk. Så nu står de där med både det ena och det andra svajandes fritt för allmän beskådan. Tyvärr brukar det inte räcka med detta. Efter några minuter verkar de få en känsla av att de skall gräva sig djupare ner i diskussionen, visa att de är mer intresserade än ”här står jag med snabeln rakt upp och ner och löser världsproblem”. Det är då det händer. De tar ett tag om badlakarnet som för att ta det på sig, men icke. Enda anledningen till det fasta grepper är för att den inte skall falla från axeln. De siktar in sig på bänken framför skåpet, sätter upp ena benet på bänken och lutar sig lite framåt, precis lagom för att lägga armbågen på låret i en Tänkaren-liknande pose.

För er som aldrig tänkt på detta kan jag berätta att det framhäver vissa manliga attribut på ett mindre smickrande sätt. Det får Babylons hängande trädgårdar att verka mindre hängande. Det ger gravitationen ett ansikte. En bödels hängsnara skulle bli grön av avund. Det är den tydliga gränsen mellan ”jag vet ingenting om dig” och ”nu vet jag för mycket om dig”. Hur mycket man än tittar åt ett annat håll vet man att den finns där. Det i omklädningsrummet blottade, oftast medelålders, manskönet.

Det är på grund av detta som jag uppmanar er till att våga prata om detta. Det är inte ok att det fortsätter att hända. Men kom ihåg, det är inte vårt fel.

V: Men du är ju på deras sida!
M: Ja.

Ridå.

Jag vill inte påstå att jag längtar tillbaka, men så kul är det inte att betala räkningar.